"Vi hade fantastiskt trevliga gäster och alla var nöjda, men visst var det ett slit. Perioden mellan 20 juni och 20 augusti var som en enda lång arbetsdag".

I januari 1946 blev Oscar Gustafssons hus i Hamnesundet på Resö till salu och syskonen Karin och Paul Olsson från Nordgård såg möjligheterna att köpa huset och starta sommarpensionat. Karin hade under en vinter arbetat i köket hos major Winroth i Stockholm och länge närt en dröm om att starta bageri på ön.

Huset, som kom att bli Resö pensionat, byggdes av det timmer som blev över efter att Resö Skola "Storskolan" byggdes 1925-27. Hilmer i Nygård levererade timret från Lur. Det flottades över från Måkesund till Torgelsholmen och kördes fram till byggplatsen mellan Hogen och Nordgård. Vanligt var att timmerhus sattes upp i skogen där timret fällts och att de huggna stockarna märktes innan de fraktades till byggplatsen. Så gjordes inte när skolhustet byggdes, utan detta uppfördes på plats. När skolhuset var färdigbyggt blev det så mycket timmer över att det räckte till ytterligare ett hus. Oscar Gustafsson köpte timmret och byggde som nygift sitt hus i Hamnesundet. Paul berättar att huset inte var så stort. Två rum med kök och hall. På överväningen fanns endast en öppen vind och ett rum mot norr. Där på yttervinden inreddes första sommaren ett litet sällskapsrum där gästerna kunde samlas och bl.a. lyssna på radio.

1947-48 byggdes den stora matsalen. 1950 förlängdes huset mot norr, med utrymme för nytt kök och ytterligare en matsal. Samma år påbörjades också altanbygget, men altanen blev inte helt färdig förrän året därpå

"Jag kan drömma om det ännu...alltid är det något som är ofärdigt och saker ska göras iordning."

Många på ön hyrde rum till pensionatets gäster.

På Panget fanns tre uthyrningsrum. Därför bodde de flesta gäster inhyrda i rum eller stugor runt om på ön. Många familjer flyttade själva ut i brygghus eller bodar och lät gästerna hyra hela eller delar av det egna huset. Flera hade tidigare erfarenhet av att hyra ut till sommargäster, bl.a. Gunnhild Berntsson som kom från Havstenssund, där de hade badgäster tidigt.

Våren 1946, inför den första sommarsäsongen besökte Karin och Paul Gertrud Carlgren som drev sommarpensionat på Koster. Hon rekommenderade dem att ta 8.60 :- per dygn för helpension, 5.60:- för maten och 3.00:- för logi. I detta ingick frukost och fyra rätters middag.

Första året serverades frukost kl: 10.00 och middag kl: 17.00. Antalet gäster ökade snabbt och efterhand serverades två frukostar, kl: 09.45 och 11.00, samt två middagar kl: 16.30 och 18.00. Den första sittningen för barnfamiljer. Under högsäsong kunde det också bli en tredje middagssittning.

Karins matlagningskonst var vida känd

"Karin var fenomenal på att laga mat. Det var rikligt och gott och allt var hemlagat med grädde och smör"

Reidun Eriksson serverade på Pensionatet under några somrar och många gånger på bröllop, begravningra och kalas under andra tider på året. Många är de koppra- (konsum) och fiskarfester som hållits på Pensionatet. Pensionatets smörgåsbord vid söndag frukost var extra fint och då serverades ofta räkomelett, inkokt ål, njure eller kokt tunga. Resö Pensionat blev med tiden känt som "Pannkakspanget", för här serverade man på torsdagarna tunnpannkakor - till frukost! Ingegärd på Torgelsholmen, Ingegärd Johansson stekte pannkakor och torsdagen var hennes dag. Det höll hon på med under många år, ja så länge hon orkade.

Till middag serverades alltid fyra rätter - sillbord - soppa - varmrätt - dessert och därefter kaffe. Karin lagade väldigt goda soppor. Med en läckert fond som bas lagades sparris- och campinjonsoppa, samt andra goda förrättssoppor. Till varmrätt serverades kött eller fisk. Ingegärd på Torgelsholmen och Viola Hansson, som också lagade mat på Pensionatet, lagade en särskilt god skinkstek och vällagade fiskrätter av torsk, rödspotta och makrill. Många minns den läckra ungsstekta torsken och Karins goda fiskpudding med skirat smör.

Sommarjobb 1946 - springpojke på det nyöppnade Pensionatet.

Ture Eriksson var springpojke på Pensionatet sommaren 1946 och minns att varenda söndag skulle det vara glass till efterrätt. "Glassmaskinen var en antik sak, tillverkad i trä med en behållare med is och salt runtom och en vev ovanpå. Det gällde att veva så länge man orkade. I början gick det lätt, sen allt tyngre och när man inte orkade längre var glassen färdig."

Ture som då var 13 år bar vatten och slask, högg ved och hämtade is i Havstensund. Vattnet hämtades i Rikabrunnen. Två 15-liters spänner åt gången och det var åtskilligt med vatten som gick åt varje dag. Midsommarafton 1946 skulle det serveras kyckling till middag på Pensionatet och det var Tures uppgift att avliva dem.

"När jag kom fram till Nordgård hade Oleana, Karin och Pauls mamma, släppt ut kycklingarna så först fick jag jaga runt dem innan jag kunde nacka och flå dem. Några av dem fick jag krypa in under ladugården för att hämta. Och bråttom var det!"

Resa till Resö

Innan resöbron byggdes 1956-57 och ön fick landfast förbindelse skedde förståss alla transporter med båt. Ture var med och hämtade gäster som kom med ångaren Göteborg till Resö.

"Vi var ute och bordade passargerarbåten som gick på Göteborg-Oslo och hämtade folk där. De fick väl telefonbesked innan om när båten skulle komma och så var vi ute i farleden och mötte upp. Vi vinkade med en svensk flagga och de signalerade med visslan att det var uppfattat. Så lade han stopp och vi tog ombord gästerna i Pauls snäcka och tog iland dem till Resö."

Vanligast var annars att Paul hämtade och lämnade gäster och bagage med snäckan vid Måkesund. Priset för en sådan tur var 3.00:-. När badgästerna ville komma ut och bada körde förutom Paul, många andra på ön ut gäster med sina snäckor och satte av dem på någon holme, oftast Grundskär.

"Det var ju rätt långt att gå och för en sådan tur kunde man också ta 3.00 :-. Som tur var missade man aldrig att hämta någon. Det lär ha hänt i Marstrand att badgäster blev bortglömda på en holme och blev kvar hela natten".;

Populärt att gifta sig på Resö

Paul minns att en sommar firades bröllopsfester på Pensionatet under nio lördagar i rad. Det serverades först middag till de ordinarie gästerna, ofta under två sittningar. Därefter ställdes det iordning till bröllpsmiddag med dans. Det kunde bli ganska sent och ibland kom man inte i säng förrän kl: 03 på natten. Sedan blev det inte många timmars sömn innan det var dags att stiga upp. Söndagarna var ändå lite lugnare. Det var annars Pauls uppgift att varje vardag kl: 06.00 servera kaffe till bagarna.

Astrid Lindgren gäst på Resö Pensionat tidigt 50-tal.

Bröderna Björn, Claes och Thomas Almström, nu själva i mogen ålder berättar att de som barn träffade Astrid på Resö Pensionat och att hon lärde dem rövarspråket. Astrid var genuint intresserad av barn och de satt tillsammans med henne, både i trädgärdskaféet och på klipporna på väg ner mot hamnen och tränade "Bobjojörornon, Koklolasos och Totomomasos"

Karin och Paul Olsson drev Panget i 41 år - sista året - 1987 - var Paul 70 år och karin 72 år. Karin och Paul önskade förståss att Panget skulle leva vidare och helst som Pensionatsrörelse. De nya ägarna från 1988 Jan Rosenberg, Gilberg Nilsson, Björn Hjärne och Anders Blomqvist öppnade sommarrestaurang ocg drev den tillsammans under nägra år, varefter Jan "Janne" Rosenberg fortsatte på egen hand fram till 1998.

Mycket har förändrats- och ändå är allt sig likt! Panget lever vidare året runt - med allehanda aktiviteter kring mat. Maria Bennmalm och Tommy Westein, som sedan 1998 bor i huset och driver Panget Restaurang, Bar och Bageri instämmer i att:

"Fortfarande är sommaren som en enda lång arbetsdag!"

/Christina Näsholm

Tillbaka till Resöhistoria!

© 2010. Samhällsföreningen Resö Galtö ekonomisk förening.