Under tiden mellan 1860 och sekelskiftet skedde en stor utbyggnad av det svenska fyrväsendet längs hela den svenska kusten. Svangens fyrplats är den senare uppförda. Det kombinerade fyr- och bostadshuset blev uppfört år 1889. Själva fyrningen bedrevs från ett rum i den upphöjda västergaveln.

Fyren på Svangen var först planerad att byggas på Ramnskär ett litet skär längre ut till havs. Dessa planer mötte ett allt för stort motstånd för att kunna genomföras. Ramskär fick en fyr 1917 när fyrtekniken förbättrades och fyren inte behövde att vara fast bemannad.

Under åren 1889 - 1919 då fyren var bemannad tjänstgjorde en fyrmästare och ett fyrbiträde på Svangen. Boningshuset är avdelad i två lägenheter där fyrmästaren hade två rum och kök och fyrbiträdet ett rum och kök.

Växtligheten på Svangen är minimal, den största delen är koncentrerad till öns östra sida. Här hade fyrpersonalen en liten odling som i bästa fall gav potatis och grönsaker till husbehov. Matjorden hade transporterats ut till Svangen från fastlandet. Man hade även en ko. Grundstenarna efter en liten ladugård finns fortfarande kvar. Under vintern var dock fyrpersonalen tvungna att frakta ut foder till kon.

Arne Gadd skriver i sin bok "Öar längst i väster", att fyrvaktmästaren var en mycket tystlåten människa. Han skriver vidare att andra som lever på liknande sätt i ensamhet blir pratsamma i överkant när de får tag på en annan människa. En gång kom fyrmästaren in till Lindö och blev sittande i köket på en av gårdarna. Fyrvaktmästaren gjorde inte mycket väsen av sig utan satt en stund och kallpratade utan någon större brådska. Frun i huset som visste att fyrvaktarhustrun var gravid i långt framskridande stadium, anade till slut mannens ärende och frågade hur det var med hustrun.
- " Dä e´nåck inte frackt" blev svaret.

Det visade sig att värkarna kommit allt tätare och hans ärende var att få låna en snabbare båt så att han kunde ta sig till Hvstensund efter barnmorskan så snabbt som möjligt. Väl i Havstensund fick han gå upp till Fåraby och låna häst och kärra innan han begav sig mot Grebbestad där han hämtade barnmorskan. Vinden tilltog och på tillbakavägen med barnmorskan i båten gick sjön grov. Det blev en svår förlossning, barnet låg fel. Stormen tilltog och barnmorskan fick stanna kvar på Svangen. Hustrun klarade sig, barnet likaså och barnmorskan blev ilandsatt när stormen bedarrat.